fbpx
  • 10.5° Lufttemperatur
  • 16.1° Västerdalälven
  • 19.5° Vanån

Världscupen i Chengdu, Kina

Så var det äntligen dags att få åka till det mytomspunna landet i öst, Kina. Jag hade med mig Joakim Axelsson som Svensk tränare. Vi reste från Arlanda måndagen den 4 maj kl. 19:00, första flygningen (med Air China) gick till Peking. Det var viss förvirring då det stod att man måste checka in sig själv… och jag hade ju en cykelväska. Men vi gjorde snällt som det stod på skärmarna vid disken och gick till en liten automat och checkade in oss, jag satt på en bagage-tag på cykelväskan och hoppades att de skulle ta den utan kostnad då den bara vägde 20 kg (23 kg tillåtet).

Vi ställde oss i kö till ”bag-drop” och det gick precis som vi ville, för en gångs skull. Så ”no extra charge”! Flyget gick i tid och det blev en del filmtittning och försök till att sova, men det är inte lätt att sova på ett plan. Vi landade vid 09:00 i Peking, deras tid (+6h). Vi fick ta ett tåg till en annan terminal och genom en kontroll för att komma till vår gate. Nästa flyg gick till Chengdu, som ligger sydväst om Peking. Vi landade i Chengdu kl. 15:00, fick ut cykeln och möttes av entusiastiska kinesiska volontärer som kunde en aning engelska, men inte mycket. Jag träffade också Sara Vilic från Österrike som de hämtade samtidigt. Vi har tävlat mot varandra vid ett flertal tillfällen och var i Stellenbosch samtidigt tidigare i år.

Chengdu

Vi var alla väldigt trötta och efter 1 timme i en minibuss var vi äntligen framme i Jintang. Värdhotellet, Hengda Hotel, låg inne på ett lyxområde som fortfarande byggs, men hotellet och sportanläggningen var klar. Vi bodde på 8:e våningen och hade en fin utsikt över en park som var härlig, på kvällarna levde den upp med kineser som promenerade, dansade och cyklade.

Världscupen i Chengdu

Det var väldigt varmt och disigt, eller disigt är fel ord. Det är hög luftförorening i Kina, så de ser sällan en blå himmel. Men lagom till torsdagskvällen, efter briefingmötet, kom ovädret och på fredagsmorgon såg vi den blå himmeln.

Världscupen i Chengdu, Kina

Det var då dags att cykla till tävlingsbanan i ”samlad trupp”. Kl. 08:00 skulle coacherna in i bussen och de tävlande, ca 140 st damer och herrar, cykla. Det var inte speciellt många på plats, men jag hittade på Kaidi, en duktig tjej från Estland som flugit in från Australien. Vi hade sällskap av en ukrainska och några killar som jag inte har helt klart för mig var ifrån de var. Vi rullade de 10 km lugnt till tävlingsbanan som är byggd för just triathlon.

Världscupen i Chengdu, Kina
 
Världscupen i Chengdu, Kina

En konstgjord sjö som är ren och där temperaturen sällan går under 21 grader. Denna dag höll den 25,6 grader. Cykelbana runt sjön, men under denna tävling längs den ut på en motorväg så vi får ett par 180 graders vändpunkter. Löpningen var det minst spektakulära, bara platt, hett och rakt ut och vändpunkt.

Världscupen i Chengdu, Kina

Men när jag och Joakim går den så blir vi stoppade av fnittrande kinesiskor som vill ha bild på mig, haha, det är ju fantastiskt kul att vara en attraktion… Jag vet att något liknande hände min lillebror när han var utbytesstudent i Japan. Well, nu har jag också fått känna mig speciell!

Världscupen i Chengdu, Kina

Efter inspektionen av banan ville jag hem till hotellet och vila. På briefingmötet sades det att man kunde lämna sin cykel vid tävlingsområdet så man inte behövde böka med sig den på bussen på fredagen innan tävlingen. Tyvärr hade de inte hittat nyckeln till detta förråd, men jag fick lämna in den på ett annat ställe. Men jag blev lite oroad när jag såg hur alla andra cyklade tillbaka till hotellet. Jaja…

Världscupen i Chengdu, Kina

På fredageftermiddag tog vi en lång promenad i värmen och tittade oss omkring. Ja, jag laddade inte speciellt för denna tävling då jag insåg att jag skulle få det svårt att ta poäng när vi var över 70 damer, varav de flesta jagar poäng till OS. Så vi turistade istället.

På lördagsmorgonen var jag nervös som jag ska vara. Väldigt svårt att äta, men det är ju inte första gången så jag tryckte i vitt bröd, en kopp kaffe och vatten. Vid 9-tiden kom bussen som tog oss till tävlingsbanan. Killarna var redan där och hade startat. Värmen var redan påtaglig, över 30 grader.

Världscupen i Chengdu, Kina
Många cyklar som ska med och jag är ganska nöjd att jag lämnade min cykel vid tävlingsområdet. Vi kommer dit vid 9:40, jag hittar på min cykel och förberedelserna i atlethes lounge börjar. Jag får i mig en banan vid 10:15. Vi mäter cykel, tar foto på tävlingsdräkten, får ut chip och badmössa. Nr. 68 sitter redan på min hjälm, cykel, benen och armarna.

10:45 får vi checka in cykeln i ”transition zone”. På med en gel på styret, en gel vid löpskorna och hjälmen på plats. Allt känns som det ska. Jag funderar på distansen och inser att detta är den andra Olympiska tävlingen jag kör efter min fotoperation i oktober 2012. Jag har enorm respekt för denna distans. Värmen bränner när jag värmer upp på en gräsplan helt utan skugga. En gnutta matthet kommer över mig, men jag försöker blåsa bort den.

Världscupen i Chengdu, Kina
11:00 dyker jag i vattnet, 26 grader och sååå svalkande. Ingen av oss vill gå upp. Men 11:30 sitter vi alla under ett tält som ger lite skugga, men värmen är enorm och jag är absolut inte ensam om att känna detta! Vi ropas upp och får jogga ut på pontonen, jag är nästan sist ut då jag har hög ranking (som i att inte vara så bra). Speakern tystnar, hjärtat slår och rösten startar oss med ”take your marks” och en tuta skickar iväg oss, ca 70 tjejer.

Världscupen i Chengdu, Kina

400 m ut till första boy och jag tycker det går helt ok, men så trycks vi ihop runt boyen och det gör ont, jag tappar mark (om man kan säga så). Men när jag kommer upp för varvning har jag tyskan Sieburger framför mig och jag tänker att det är ju helt ok. Andra varvet på simningen var 500 m och tyvärr tappar jag ytterligare på täten och kommer upp som 62:a…hörde jag verkligen rätt?! Var jag så efter… en liten chock gick igenom mig och jag försökte göra 200 m löpningen till T1 så bra som jag kunde för att gå med en polska, Jerzyk, som jag såg ryggen på.

Tyvärr är jag inte bra löptränad och jag kommer inte med den klungan, istället hamnar jag i en klunga om fem tjejer. En spanjorska, en brasilianska, en tjej från Macao, samt Kaidi från Estland. Vi cyklar sådär och tappar hela tiden och efter cyklingen gör jag en bra växling och kommer ut på löpningen med Kaidi, men vi är bra långt efter (ca 3 min) och värmen är för svår för mig och jag tar ganska snart beslutet att bryta. Det var ett jobbigt beslut, men för att jag ska ha chans på poäng (topp 50 och inom 8% från segrarinnan) så ska jag sitta i förstaklungan. Så det var rätt att ”DNF:a” när jag inte har löpningen.

Efter tävlingen var det isbad som gällde, vi var nio tjejer som bröt, så jag kände mig inte så ensam-tyvärr. 36 grader visade termometern…ja, lite bränd blev jag också på armar och axlar.

Världscupen i Chengdu, Kina
På lördagskvällen vågade vi oss ut på en lokal restaurang – tävlingsledningen hade bett oss att bara äta på värdhotellet innan tävlingen eftersom man där var noggrann med renligheten.

På söndagsmorgon kl. 04:00 började den långa resan hem. 08:00 flög vi från Chengdu till Peking, vid 13:50 flög vi till Stockholm, så fick vi tillbaka våra 6 h. SJ fick ta oss den sista biten till Falun och denna gång gick det som det skulle. Efter 26 h resande fick vi lägga oss i våra egna sängar!

Nu får jag ladda lite för triathlon i Sverige och kanske lite öppet vatten-simning. Men, man ångrar aldrig en tävling!

 
Åsa Annerstedt