fbpx
  • 12.1° Lufttemperatur
  • 16.3° Västerdalälven
  • 19.5° Vanån

Snart är det dags!

Ikväll är det avslutning på vattengympan. Tror jag är blötare när jag anländer än när jag kommer hem.
Det hällregnar idag. Inget cykelväder precis. Vattengympan är jättetrevlig och jag som knappt använder mina armar efter skidåkningen så blir det här ett bra komplement till cyklingen, men nu måste jag lägga fokus på cyklingen.

Denna vår är en enda blåsig och kall årstid. Har verkligen försökt att få till cykelturer med distans. Oftast har det blivit 4-5 mil. I fredags blev det 8,5 mil, men med ett stopp för fika och upptining av tår och fingrar.

Till helgen är det dags för Hjälmaren runt. Ett lopp som Örebrocyklisterna anordnar. Brukar bli en blåsig sista bit när vi svänger av mot Örebro från Katrineholmsvägen. Det blir bra med en genomkörare på 15 mil. Det behövs.
Ska försöka sammanstråla med några till så vi kan bli en liten klunga. Går så mycket lättare att cykla då, man hjälps åt när det är motigt att dra (föra) längst fram. Känns det jobbigt så är det alltid någon som talar lite så man kan flytta fokus från värkande knä, rygg eller vad som nu kommer upp på agendan. Händer något så är man fler som kan fixa och stötta. Man hoppas på några grader till på termometern – uppåt vill säga…

På morgonen när jag kom till jobbet och rensade min mail från alla skräpmail så upptäckte jag ett mail från Örebrocyklisterna. Trodde det var något angående min betalning till Vänern runt. Men nej, dom sökte gruppledare till den grupp som jag cyklar i. Stämde snabbt av med sambon och min cykelkompis vad dom ansåg om det.
Jaha ja, nu är man gruppledare för sin egen grupp på 3-dagarsturen runt Vänern. Trodde i mitt stilla sinne att dom valt någon annan redan, men sände in intresseanmälan och vips så kom det ett svar efter några minuter att jag blivit vald…..kanske ingen annan som kände sig manad!?

Det spelar ingen roll – nu måste jag se till att få långa distanser i baken och benen. Ska ju cykla 58 mil på 3 dagar. Kan absolut inte vara den som sackar nu när jag ska hålla samman klungan och peppa på. Det är nog bra att få kniven mot strupen ibland (inte ordagrant) men så man tar sig i kragen. Tänkte jag kunde ligga där i klungan och huka mig bakom någon lång rygg och få lä. Men nu är det cykla, cykla och återigen cykla som gäller. Men tur är så är detta ingen snabb grupp, vi åker för gemenskapen, och för att ha roligt. Många känner jag från tidigare år.
Tänkte att detta skulle bli mitt sista år då det är det 10:e. Vi får se hur det blir med den saken, kanske får jag blodad tand av att vara ledare.

Vem vet!?
 
Mariana Borkowski