fbpx
  • 13.3° Lufttemperatur
  • 16.3° Västerdalälven
  • 19.5° Vanån

Master SM 2015

Känslan man har när man vaknar och inser att idag är dagen man ska göra något som tar en långt utanför sin komfortzon. Man vill, men samtidigt inte, man vill att det ska vara över samtidigt som man älskar att vara mitt i det.

Det var den känslan jag hade när jag satte mig i bilen lördagen den 20 mars för att åka in till Eriksdalsbadet och simma Master SM. Det hade varit ett snabbt beslut att ställa upp på SM. Frågan hade kommit på en träning ett par veckor tidigare och självklart skulle jag simma, jag är ju ansvarig för Mastersektionen så jag kunde ju inte avstå, eller?

Jag har tävlat förr, men det har varit på mindre lokala tävlingar och då hade jag simmat sträckor som jag någorlunda behärskar, som 50 fritt, 100 fritt och 50 fjäril. Nu hade jag av någon märklig anledning anmält mig till 100 fjäril och 400 fritt. Varför hade jag gjort det?

Jag älskar att tävla, men inte i bassäng. Öppet vatten är min grej, då slipper man vara blixtsnabb från startpallen och man slipper svåra voltvändningar med maxpuls. Och hur lägger man upp ett 400 m lopp och hur hårt vågar man gå ut på 100 fjäril? Jag hade ingen aning. 400 fritt har jag ju simmat 100-tals gånger på träning, men nu var det tävling. 100 fjäril har jag kanske simmat 15 gånger i livet och då tagit det extremt försiktigt för att över huvud taget ta mig i mål.

Jag gick upp tidigt och redan 05:30 var jag nere i Järfälla simhall för att köra lite eget insim och framför allt för att köra 100 fjäril med lite fart i kroppen. Det kändes skapligt och jag blev väl lite mindre nervös. Efter 2 km gick jag upp och begav mig in mot Eriksdalsbadet.

Masters SM

Jag har varit i Eriksdalsbadet många gånger, dels för att träna, dels för att se när ungarna tävlar. När jag klev in genom entrén den här gången tyckte jag att det var extremt mycket folk. Jag hade inte förväntat mig att läktarna skulle vara så välfyllda. Det var ett par timmar tills jag skulle simma 100 fjäril så jag letade upp några klubbkompisar och satte mig på läktaren. Snart var tävlingen igång och det bjöds både på svenska, nordiska, europeiska och ett och annat världsrekord och jag började mer och mer undra vad jag gjorde här.

Så plötsligt var det dags för mig att inta starten. Jag blev avbockad och gick fram till bana 7. Nu kunde jag känna pulsen utanpå kroppen, glasögonen var på plats, eller? Jag fixade och donade med dom till första visslingen och så stod jag på startpallen, bara sekunder ifrån mitt första SM-lopp. Och så var jag i vattnet, därifrån minns jag inte mycket, det är svart, som bortblåst. Snacka om adrenalinkick. När jag satte båda händerna i plattan och var i mål var jag både glad och besviken. Glad över att ha simmat mitt första SM-lopp, glad över att ha simmat 100 fjäril och överlevt. Tiden var inte mycket att prata om, men klart godkänt. Det som jag var lite besviken över var att jag knappt var trött, självklart var jag trött, men hade kunnat vara betydligt tröttare och fått ner tiden ett par sekunder. Så när jag tog mig upp ur bassängen tog jag beslutet att gå ut hårt på 400 fritt. Ett dumt beslut skulle det visa sig.

Inför 400 fritt var jag inte lika nervös. Jag kände att jag hade koll på sträckan och visste att jag var tvungen att gå ut hårt om jag skulle ha någon möjlighet att haka på dom andra. Nu hade jag bana 5 och borde i alla fall inte komma sist i heatet. Det jag var lite nervös över var att räkna fel på längderna. Men att räkna till 16, hur svårt kunde det vara?

Starten gick och jag fick snabbt upp tempot, killen på bana 4 drog iväg som en raket så han var det ingen idé att ens försöka ta rygg på. Men han som simmade på bana 6, utanför mig, han låg någon meter före så han kanske man kunde få draghjälp av.

Så nu till min plan att gå ut hårt. Jag körde på som jag hade planerat och efter 100 m var jag bra sur i armarna, nu var det jag mot mjölksyran och det var 12 längder kvar. Efter 200 m fick jag släppa killen utanför mig och han försvann fort. Den sista hundringen var ren plåga och när jag kom i mål så gjorde jag det som trea i heatet och det var ju alltid något. Tiden var sådär. Men jag var nöjd och mitt första SM blev en nervös men rolig tillställning som gav mersmak. Nästa år går Master SM i Helsingborg och då ska jag komma bättre förbered och planera mina lopp bättre.

 
Peter Rotstam