Räkna kakelplattor i väntan på värmen

Räkna kakelplattor i väntan på värmen

Skriven av Christoffer Hansson Christoffer Hansson | 0 kommentarer

Nu har jag för första gången mött en ordentlig motgång sedan jag gjorde min första Svenska Klassiker 2013. Under alla år jag varit konditionsidrottare på amatörnivå har jag verkligen haft turen med mig och sluppit sjukdomar och skador vid de större loppen. Frågan är hur man egentligen tacklar en sådan sak, att behöva ställa in när man är mentalt och fysiskt förberedd inför ett längre lopp.

Ni som följt mig ett tag vet att jag hunnit med en del sedan 2013. Jag har bland annat klarat tre stycken Svenska Klassiker varav den senaste 2015 blev En Svensk Superklassiker och sommaren 2016 gjorde jag Vansbroveckans alla lopp, plus Stora Stöten Swimrun. Till det har jag även gjort några seedningslopp och träningstävlingar runt om i landet. Allt detta utan att behöva ställa in ett enda lopp.

För två veckor sedan hände det som jag bara väntat på skulle hända en dag, att bli sjuk inför ett större planerat lopp. Jag hade laddat och tränat över ett halvår inför mitt första riktiga Vasalopp men så bara 20 minuter innan start blev jag tvungen att ta det svåra beslutet, att inte köra. Jag kunde inte starta när jag kände att min kropp inte ville. Dagarna innan hade jag blivit andfådd och pulsen rusat för minsta lilla jag gjorde, kroppen hade inte känts helt hundra. Det var otroligt tungt att ta beslutet, att gå ut för att hämta skidorna jag lagt ut ungefär två timmar tidigare.

Jag hade gråten i halsen hela vägen till tältet där jag lämnade in tidtagningschippet för att bryta loppet innan det ens startat. När starten gick och jag stod bredvid med skidorna i famnen så brast det helt. Tårarna kom och jag kände bara ett stort misslyckande. Känslan att stå bredvid och inte kunna starta för att kroppen är krasslig var hemsk, jag var så avundsjuk på alla som drog iväg i fäders spår i riktning mot Mora. Det var bara att bita ihop, ta bilen till stugan igen och se det klassiska loppet på tv.

Men redan samma dag kom hornen i pannan tillbaka, ett jävlaranamma att nästa gång jag har startplats i Vasaloppet ska jag vara ännu mer förberedd, ännu starkare och göra allt för att inte bli sjuk igen. Nu var inte det här något OS eller ett VM men ändå ganska stort för mig, något som jag planerat för under en längre tid. Hade jag haft sponsorer skulle misslyckandet nog känts ännu värre. Nu var det här endast min egna stora utmaning och fler lopp kommer såklart.

IMG_20170305_090248_026

I skrivande stund har jag inte tränat på två veckor. Har istället passat på att renovera lite i huset. Jag kände liksom att ny motivation behövdes innan jag fullt kunde motivera mig till att planera min träning och träna inför sommarens alla Swimrun-tävlingar och såklart inför Vansbrosimningen. Planen börjar finna sig så smått, hur mycket jag till exempel måste simträna för att känna mig väl förberedd inför Vansbrosimningen och för att kunna ge en ärlig chans att slå min förra tid på 49:54.

Göra ett bättre resultat vill man såklart alltid, i alla fall jag, och dessutom vill jag känna att jag blir snabbare. Jag ska fundera vidare på mina planer och mitt träningsupplägg så lovar jag att dela med mig av det i nästa inlägg. Mitt tips till er nu tills vidare är att vill ni ge Vansbrosimningen en ärlig chans så börja simma redan nu. Räkna kakelplattor i bassängbottnen ett tag tills våren satt fart på riktigt och värmen börjat hitta ner i vattnet. För då är det dags att vänja sig vid öppet vatten-simning som såklart är något helt annat än att simma i bassäng. Kör hårt!

IMG_20170228_210455_782

Christoffer_byline

  (träningsdagbok)


Dela


Kategorier


Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *